Vårvandring.

Hej hopp! Ikväll tog vi en liten promenad neråt ån. Gissa vad jag fick se.....kabbeleka som börjar blomma. Se så fina dom är, som små gula solar.

Vi har ju naturligtvis sällskap med oss, förutom Trixie så brukar Tyson vara med, men han tycker inte om när vi närmar oss ån, då börjar han jama och tycker att vi ska vända. Vi fortsätter att gå och Tyson stannar och väntar, nöjd när vi kommer helskinnade tillbaka. Man vet ju aldrig vad det finns för faror nere vid ån.

Fåren är ute och trivs i största allmänhet, frid och fröjd.

Jag tror det finns en dikt som börjar "visst gör det ont när knoppar brister". Jag bara undrar..... vem har frågat knopparna och hur i hel**e kunde dom svara. Till mig säger dom ingenting, men jag lyssnar nog inte tillräckligt noga, kanske.....

Från det ena till det andra, så här fint har vi det på trappan till altanen. En på var sida om, visst är det väl vackert.........

Nu får det vara nog ikväll, hörs en annan dag.

Ont, det gör ont.....när knoppar brister.......